Pilotstyrd augerborrning (metod)
Kort beskrivning:
Pilotstyrd augerborrning är en flerstegsmetod som kombinerar tryckning av borrstänger, likt styrd borrning, med upprymning och installation av rör genom augerborrning.
Pilotborrstången har en sned front som gör att den kontinuerligt styr då den trycks fram i jorden. Genom kontinuerlig rotering är det möjligt att styra rakt. Dubbelväggiga borrstänger används så att det blir möjligt att rotera endast fronten på pilotborrstången.
Inuti pilotborrstången sitter en LED måltavla som hela tiden måste vara synlig igenom borrstängerna. Detta innebär att det endast är möjligt att borra rakt. Med en teodolit innehållande digital kamera kan pilotens rikt och avvikelse ifrån den teoretiska linjen mätas i plan och profil.
Efter pilotborrstängerna har installerats ifrån tryckgrop till mottagningsgrop finns det flera sätt att fortsätta installationen. Vid en tvåstegsinstallation skarvas borrstången med augrar som sitter direkt i mediarören och massor skruvas ut baklänges genom mediaröret samtidigt som mediaröret skjuts in i jorden. Vid ett tvåstegsförfarande installeras vanligen en självfallsledning av genomtryckningsrör av betong, lergods/stengods (vanligt i Storbritannien och Tyskland) eller GAP. Det är även möjligt att haka på ett litet PE-rör med diameter motsvarande borrstängernas och dra in detta.
Vid trestegs förfarande finns fler alternativ. Till skillnad från tvåstegsförfarandet installeras temporära rör som bara används för mellanrymning. När rörsträngen anländer till mottagningsgropen påbörjas installation av medialedningen. Här finns ett antal olika förfaranden. Det vanligaste och enklaste är att skjuta eller dra in ett mediarör med lite mindre diameter än de temporära rören. Det är även möjligt att koppla på en rymmare som rymmer upp hålet ytterligare och skruvar ut massorna framlänges till mottagningsgropen, medan exempelvis ett stålrör skjuts in ifrån startgropen; detta lämpar sig för vattenledningar då inga borrmassor transporteras igenom mediaröret tillbaks mot tryckgropen.
Används i:
Lera och friktionsmaterial med begränsad omfattning grus och grövre friktionsmaterial.
Begränsningar:
Raka borrningar mellan tryck- och mottagningsstationer.
Minsta rekommenderade täckning:
5 x diametern, dock minst 2 m.
Rörlängd och diameter:
DN 225 – DN 1600 beroende på maskinval och kringutrustning, så som rymmare. Val av rörmaterial kan även påverka möjlig innerdiameter (GAP-rör är tunnare än genomtryckningsrör av betong).
Normala längder 80 – 120 m beroende på dimension. Vissa mycket små utrustningar för DN 225 klarar endast kortare sträckor.
Rörmaterial:
Till självfallsledning typiskt genomtryckningsrör av betong, GAP, polymerbetong eller lergodsrör. I Sverige används främst betong och GAP. Polymerbetongrör har dock även kommit in på den svenska marknaden.
Till skyddsledning används obehandlade ståltuber.
I vissa maskinutföranden är det även möjligt att borra medialedningar av stål så som vattenledningsrör.
Startgrop:
Varierar främst beroende på rörmaterialet. Genomtryckningsrör är korta och groparna utförs vanligen som sänkbrunnar på samma sätt som är normalt vid rörtryckning. Tryckgrop blir då ca 2 m invändigt.
För stålrör utförs sammanfogningen genom svetsning. Gropens längd bestäms då av stålrörens längd och det extra utrymme som maskinen erfordrar. Stålrörens längd är ett ekonomiskt övervägande mellan kostnaden för svetsning (inkl. det stillestånd som uppstår för borrutrustningen under svetsning) och kostnaden av att bygga en större grop. En längre spontgrop bör förutsättas.
Mottagningsgrop:
För mottagning krävs en grop ca 1,6 m invändigt i utförande som sänkbrunn för DN 225- DN 600 och något större i utförande som schakt. Gropens längd bestäms av borrstängernas eller augrarnas längd, vilka ska bekvämt få plats att lossa i mottagningsgrop.
Används till:
Används vanligen till självfallsledningar. Det är även möjligt att använda vissa varianter av pilotstyrd augerborrning till tryckledningar av stål.
Fördelar:
Stor flexibilitet om rätt utrustning används för rätt jobb.
Klarar självfallsledningar i lite tuffare material där pilotstyrd rörtryckning inte är möjligt.
Klarar självfallsledningar med lägre lutning där styrd borrning är olämpligt.
Det finns många ”trick” som kan vara rationella i enstaka fall när det inte finns något alternativ. Exempelvis är det med vissa maskiner möjligt att borra ”blint” (ej någon mottagningsgrop), ta ut den inre borrstången ur de dubbelväggiga borrstängerna och installera ett slätt dränrör, för att sedan dra ut den yttre borrstången (pilothuvudet lämnas kvar i mark).
Nackdelar:
För tryckledningar får metoden svårt att konkurrera prismässigt mot styrd borrning och klarar samtidigt inte de tuffa geotekniska förhållanden som gör att mikrotunnling, Direct Pipe eller Pipe Express kan blir aktuellt. För tryckledningar blir därför metoden ganska starkt nischad.
