Mikrotunnling (metod)

Mikrotunnling är en schaktfri nyläggningsmetod med aktiv styrning. Metoden används för tryckning av ledningar av betong. Metoden liknar betongrörstryckning, men klarar alla typer av jordmaterial, även homogent berg. Den används ofta till självfallsledningar med låga, men även som skyddsrör för vatten, elkulvert mm.

Kort beskrivning:

Betongrören pressas in i jorden med hydraulcylindrar. I fronten sitter borrutrustning och styrutrustning. Borrhuvudet lösgör jorden och en konisk kross mal ned sten och block. Borrkaxet pumpas ut med borrvätskan i ett slutet system till en avskiljningsanläggning placerad ovan mark.

Används i:

Lera, sand, silt, grus, sten, block och berg.

Begränsningar:

Sten, block och berg vid ledningsdimension 1000 mm och under.

Minsta rekommenderade marktäckning:

2 x diametern, dock minst 2 m.

Ledningslängd, diameter:

0–1 000 m, Ø 250–4 200 mm.

Rörmaterial:

Genomtryckningsrör av betong. Även polymerbetong och GAP.

Startgrop:

Ska inrymma borrutrustningen, från 2×2 m och uppåt. Mothåll krävs.

Mottagningsgrop:

Ska inrymma borrutrustningen, från 2×2 m och uppåt.

Används till:

Självfallsledningar för spill- och dagvatten samt för skyddsrör för el, fiber, gas, fjärrvärme, vatten och tryckspillvatten. 

Fördelar:

Metoden klarar stora dimensioner med låga lutningar i alla jordmaterial oavsett grundvattennivå.

Begränsningar och nackdelar:

Metoden är kostsam. Övergång mellan hårt berg och lösa jordarter kan innebära riktningsavvikelse. Enstaka sten och block i lösa jordarter kan vara svåra att forcera, maskinen kan knuffa dem framför sig.

Risk för omgivningspåverkan bl a:

Risk för sättning på grund av okontrollerat intag vid övergång mellan berg, block och löst lagrat friktionsmaterial.

Förberedande undersökningar bl a:

Geoteknisk undersökning. Grundvattenundersökning. Lokalisering av befintliga ledningar och anläggningar. Vid förekomst av sten och block behövs kunskap om bergartens hårdhet.