Mikrotunnel minskar översvämningsrisk i Borlänge centrum.
I början av juli 2009 drog ett kraftigt regnväder fram över Dalarna. Under några timmar föll flera hundra mm regn, vilket var betydligt mer än vad dagvattensystemet klarade. Resultatet blev bl.a. att de centrala delarna av Borlänge översvämmades. Källare och viadukter vattenfylldes, tak rasade och busstrafiken fick ställas in. Vattenmassorna drabbade även SSAB, där källare och produktionslokaler vattenfylldes med driftsstopp som följd.
Mer kapacitet ett måste
Redan på hösten 2009 började Borlänge Energi, som ansvarar för kommunens avloppsnät, att undersöka olika sätt att öka dagvattenledningarnas kapacitet. Även SSAB tryckte på eftersom varje oplanerat driftstopp kostar företaget miljoner. Kjell Nygren, Borlänge Energi, berättar: – Den del av dagvattennätet som ställde till problem var den sista delen innan vattnet rinner ut i Dalälven. Att bygga ut den befintliga ledningen bedömde vi som helt omöjligt.
Besvärliga förutsättningar
Geotekniken i det aktuella området är besvärlig eftersom marken består av silt – ett finkornigt material som förlorar all hållfasthet och blir nästan flytande när det mättas med vatten. Detta gör traditionell schaktning äventyrlig – risken för ras är större än normalt, vilket betyder att ledningar som ska ligga djupt i marken kräver mycket breda ledningsgravar.
– Vi studerade flera olika alternativ, fortsätter Kjell Nygren. Det första var att dra ledningen längs en befintlig gata, men risken för ras samt underminering av SSABs område bedömdes som allt för stor. Dessutom var arbetet så omfattande att vi antagligen inte skulle hinna blir klara under SSABs semesterstopp. – Ett annat alternativ som studerades var att dra ledningen genom en stor kulle, vilket skulle kräva ännu mer schaktning. Eventuellt kunde det dessutom finnas fornlämningar på kullen, vilket ökade risken för problem.
Går det att borra?
Goda råd var dyra och hos konsultföretaget Ramböll, som fått i uppdrag att hitta och projektera en fungerande lösning, började man fundera på borrning. I början av 2011 fick Johan Lundberg AB i uppdrag att göra en förstudie. Den nya ledningen hade en diameter på 2 meter, och förstudien visade att 230 meter mikrotunnling skulle behövas. Varken tid eller geoteknik verkade ställa till problem, så Borlänge Energi bestämde sig för att gå vidare. Hela tiden var personal från Johan Lundberg AB med. Man tog exempelvis initiativ till att nyckelpersonerna i projektet reste till Tyskland för att detaljstudera ett liknande projekt. Johan Lundberg AB deltog i projekteringen och bevakade de moment som är speciellt viktiga i schaktfria projekt.
Inga risker
För att man skulle kunna vara helt säkra på att inga hinder fanns i borrlinjen, såg Johan Lundberg AB till att kompletterande geoteknisk undersökning gjordes. En annan viktig uppgift var att definiera gränssnittet mellan den borrade delen av ledningen och resten, d v s hur övergången skulle se ut och vem som skulle ansvara för vad.
Ledningens sista 50 meter, som gränsar till Dalälven, skulle dras genom fyllnadsmaterial med osäker sammansättning. För att eliminera alla risker avrådde Johan Lundberg AB från borrning av denna sträcka. Istället rekommenderade man att sträckan skulle schaktas på traditionellt sätt.
Upphandling och studiebesök
När det kompletta förfrågningsunderlaget var klart gick den schaktfria delen av projektet ut för anbudsräkning. Vid anbudsgranskningen fanns Johan Lundberg AB med som stöd.
Uppdraget gick till ett belgiskt företag som specialiserat sig på mikrotunnling. Tack vare de noggranna förberedelserna gick jobbet helt som planerat, och avslutades den 30 maj 2012. Under byggtiden arrangerades två visningsdagar där politiker, myndighetsrepresentanter, konsulter och beställare från när och fjärran fick möjlighet att studera mikrotunnlingsteknikens möjligheter. 110 intresserade tog chansen, plus representanter från lokal- och fackpress.
Summa summarum
Valet av borrning gav Borlänge Energi stora fördelar, t ex på miljöområdet genom att utsläppen reducerades drastiskt. Hade man valt alternativet schaktning, hade drygt 11.000 lastbilslass med schaktmassor behövt köras en sträcka på totalt 23.000 mil.
Mikrotunnlingen krävde bara 150 lastbilslass totalt. De koldioxidutsläpp som eliminerats motsvarar 27 resor från Borlänge till New York med ett flygplan fyllt med 100 passagerare. Genom att välja borrning halverades även kostnaden för den aktuella ledningssträckan, jämfört med traditionell schaktning.
– Vi har lärt oss mycket, avslutar Kjell Nygren. När vi ska bygga ledningar nästa gång kommer vi att jämföra schaktfritt med öppen schakt, både för miljöns och ekonomins skull.
